Gästblogg SNF 2015

7. jan, 2015

Nu har det gått en månad, och det är dags för mig att lämna över blogg-stafettpinnen. Månaden har gått fort och jag har bara hunnit med att skriva åtta inlägg trots att jag förberett och skrivit stödord för 30 inlägg – jag kanske får komma tillbaka i stafetten och skriva dem någon annan gång?!

 Bland mina tilltänkta rubriker finns ” Ponnysporten är stor i Sverige”, ”Svenskfödda ponnyer”, ”Marknadsföring”, ”EM i Sverige 2015”, ”New Forest-ponnyer som tävlat i EM och NM”, ”Hur kan man jämföra olika prestationer och tävlingsklasser?”, ”Ungponnyer”, samt förstås lite andra roliga bilder och minnen från bland annat min tid på Fredriksberg och resan till New Forest 1988. Sen skulle jag gärna vilja berätta mer om de ponnyer som betytt extra mycket för mig, det finns de som tagit en extra stor plats i hjärtat.

 

Jag har ju skrivit en hel del om min första NF-ponny ”Clabbe” och han har absolut betytt mycket för mitt fortsatta avelsarbete på ett lite märkligt och bakvänt sätt, men min ”hjärtehäst” är Fredriksbergs Dizney RNF 98 som jag hade hos mig i många år. Bara Dizney är värd flera egna inlägg och det finns mycket annat att skriva om och även diskutera - och kanske till och med väcka debatt om - inom ponnyvärlden.

Största anledningen till att jag inte hunnit skriva så mycket som jag önskat är att vi flyttat och det har verkligen tagit tid! Vi började att flytta våra saker från gården i Gärdslöv den 14 december – och vi har ännu inte tömt gården. Det är otroligt mycket saker som finns samlade på en gård och jag är väldigt duktig på att samla på mig prylar, framförallt böcker, (häst)tidningar och hästsaker. Prylarna i sadelkammaren har jag inte börjat flytta ännu, jag vet faktiskt inte riktigt var jag skall göra av dem, jag har inte någon färdig sadelkammare på vårt nya ställe.

 Vi hade räknat med att flytta hit hästarna redan runt den 17-18 december, men det blev inte så, vi körde hit dem på annandag jul i stället. Det var alltså över en vecka som vi körde fram och tillbaka flera gånger om dagen bara för att sköta djuren, det tog förstås extra tid. Som tur är har vi bara sju hästar hemma, vi hade med oss 6 ponnyer från Gärdslöv och nu har ett sto som varit utlånat för avel kommit hem, så det är totalt sju hästar vi har hemma.

 

Eftersom jag inte skrivit något om mina egna hästar ännu är det kanske dags att göra det, men det får bli en kort presentation. Vi har idag elva hästar, tio New Forestponnyer och ett russ.

Här hemma går nu:

 Dimmans Elmia RNF 2092, född 1994 – dräktig med sitt tionde föl

Dimmans Denitha RNF 187-S, född 1993 – dräktig med sitt nionde föl

Lady Jane RNF 249-S född 1998 – dräktig med sitt elfte föl

Dimmans Echo född 2011

Dimmans Decideria född 2012

Dimmans Estancia född 2012 och

Dimmans Emmylou född 2013

 Våra hingstar Dimmans Eros RNF 182 (född 1998)och Dimmans Emir RNF 208 (född 2010)står hemma hos sina respektive ryttare, Eros tävlar och Emir är under utbildning.

Gamla ”Peggy” (Priory Miss Ellie RNF 1734, född 1988) går kvar vid granngården till gården vi bodde på tidigare, där lever hon pensionärsliv och rids ett par dagar i veckan av ”sin” matte som är 60+ (de blir 89 år tillsammans under 2015!). För några veckor sen lånade vi ut lilla russet Jojovisst till en liten flicka i närheten som skall rida henne och förhoppningsvis kommer hennes mamma även igång med att köra Jojo, vilket jag inte haft tid att göra.

 Planerna för 2015 är att Eros och Moa Nordfjäll skall satsa vidare för att nå målet - att tävla i EM i fälttävlan på hemmaplan i augusti. Emir skall gå sitt bruksprov i mars, Decideria och Estancia skall visas vid treårstest och sommarpremiering. Echo skall fortsätta sin utbildning under ryttare och visas vid kvalitetsbedömning och Emmylou är till salu. Till våren väntar vi fyra föl och jag kommer att betäcka några ston i år också.

 Jag avslutar min Blogg-månad med några bilder på mina hästar. Några av bilderna är på våra hästar när de precis hade flyttat hit på Annandag jul. Bilderna är tagna när vi släppt ut dem i deras nya hage för första gången.

Tack för mig, hoppas att ni tyckt att det har varit roligt att läsa mina inlägg!

 //Helena

 

Härstamningar till de ponnyer som nämns i texten (länkar från Blå Basen):

Dimmans Elmia RNF 2092 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=99533

Dimmans Denitha RNF 187-S - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=87416

Dimmans Echo - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=284842

Dimmans Decideria - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=396404

Dimmans Estancia - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=396423

Dimmans Emmylou - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=392902

Dimmans Eros RNF 182 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=100442

Dimmans Emir RNF 208 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=284526

Lady Jane RNF 249-S - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=80802

Priory Miss Ellie RNF 1734 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=78167

Fredriksbergs Dizney RNF 98 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=76516

 

Jojovisst 4364 (russ) - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=127653

30. dec, 2014

Jag har berättat i tidigare inlägg om min väldigt lata New Forestvalack Claestorps Summercloud ”Clabbe”.  Han var lite av den tidens (1970-tal) typ, och han uppfyllde alla fördomar jag och många andra hade om New Forest-rasen. Redan när jag ägde Clabbe bestämde jag mig för att köpa ett par New Forestston och börja avla så fort jag sålt honom. Jag var lite avundsjuk på de tjejer som hade duktiga tävlingsponnyer med ”tryck i” och just detta blev sedan mitt avelsmål.

Mitt mål är att föda upp sunda, kvicka, alerta, samarbetsvilliga och exteriört korrekta New forestponnyer med mycket bra rörelser och med en kapacitet och ett temperament som lämpar sig för tävling på högre nivå i första hand hoppning, men även fälttävlan och dressyr. Ponnyerna skall ha egen motor, de skall vara ambitiösa, modiga, vara snabba i reaktion och uppfattning men ändå stabila och orädda och ha en stor arbetsvilja och en vilja att göra rätt tillsammans med barn.

Jag vill att ponnyerna skall utbildas och ridas av barn eftersom det är barn och ungdomar som skall rida och tävla dem. Givetvis skall barnen ha stort stöd av föräldrar, etablerade tränare och alla andra i sin omgivning, och vuxna får gärna regelbundet sitta upp och ”rida igenom” ponnyn, men den huvudsakliga ryttaren skall vara ett barn.

Jag anser att en vuxen oftast är ”för duktig”, kanske inte medvetet, men en vuxen ryttare rider på att annat sätt än ett barn. Vuxna ryttare har ofta en tendens till att ”lyfta upp” ponnyn och ”bära” den, vilket är svårare för en mindre, ung ryttare att göra när den tar över senare. Det är säkert inte meningen bland de vuxna ryttarna, utan det är nog för att de oftast rider stora ridhästar som har en annan storlek och gång. Vuxna har oftast en mer eller mindre förmåga att korrigera en ponny på ett sätt som inte alla barn kan, ponnyerna måste helt enkelt lösa problem själv. En annan sak är att ofta händer att en ung ryttare rider och tävlar sin ponny i två-tre år, sen växer de ur den och går över till D-ponny och senare till stor ridhäst medan en vuxen ryttare på ridhäst kan utvecklas med sin häst under många år, medan en ponny kanske rids och tävlas av flera olika ryttare under sin aktiva tid.

Jag menar inte på något sätt att vuxna generellt är duktigare ryttare än barn, det är bara det att de rider på ett annat sätt som det sedan är svårt för ett barn att ”ta över”. Detta är mina åsikter och jag har respekt för personer som inte delar min uppfattning.

Vidare anser jag att man inte konsekvent kan säga att en lat och bekväm ponny är en bra barnhäst. Dessa ponnyer kräver ofta en styrka att rida ihop och få att arbeta bakifrån helt enkelt på grund av att barn generellt sett är mindre och lättare än vuxna och saktas den typ av muskalmassa som en vuxen har. Jag vill istället att ponnyerna har en arbetsvillighet och en egen framåtanda som barnen istället får ”plocka ihop”. 

Jag har därför valt (med något enstaka undantag) att använda högt tävlingsmeriterade hingstar till mina ston, framförallt med höga meriter från hopp-banan. Jag anser att man genom att mäta en ponnyhingsts förärvning på tävlingsbanan kan få en mycket god indikation på vad han nedärver i talang och kapacitet, men även parametrar som temperament, samarbetsvilja, ridbarhet och hållbarhet visar avkommorna genom att fungera på tävlingsbanan tillsammans med barn. De flesta ponnyer tävlar tillsammans med flera olika ryttare, och jag anser att en bra ponny ställer upp på vad ryttaren begär av den!

Jag anser också att treårstest och kvalitetsbedömningar är en vägledning för att hitta och bedöma unga ponnyers talang och kapacitet och det ett verktyg för att få en snabb generationsväxling i avelsarbetet. Men, min åsikt är att det är på de "riktiga" tävlingsbanorna som ponnyns förmåga att fungera som barn- och tävlingsponny kan bedömas, i konkurrens med alla raser och åldrar.

Jag har den uppfattningen att den tiden är förbi då de flesta barn ”nöjde” sig med ponnyer för att rida i skogen utan krav. Flera av mina kompisar från barndomen fick helt enkelt en ponny för att ha något att göra medan föräldrarna mjölkade sina kor eller arbetade i lantbruket. Det var inte tal om några träningar, utbildning av ponny eller ryttare och definitivt inte några tävlingar. Allt var bra bara hästen gick att rida rakt fram - gärna med andra kompisar som också hade ponnyer, att man inte blev avkastad i skogen och att man överhuvudtaget lyckades få ponnyn att lämna gårdsplanen.

 

Idag är tävlingsklasserna stora, det är finns andra förutsättningar och möjligheter att träna och tävla året runt, och det finns ofta ett ridhus att tillgå. Det finns många bra tränare och många hästägare har en egen transport som gör att det inte krävs lika mycket planering för att åka på en träning eller tävling eftersom man tidigare var tvungen att hyra ett släp på en bensinmack någonstans. Jag minns att jag faktiskt red till en del träningar och tävlingar. Det är helt sant, jag red alltså till träningen/tävlingen, tränade eller tävlade och sen red jag hem igen tillsammans med mina kompisar. Det jag skriver om är fortfarande bara cirka 25-30 år tillbaka i tiden, men förutsättningarna för ponnyryttare har förändrats.

 

//Helena

24. dec, 2014

Att träffa personer med samma intresse som en själv är alltid väldigt roligt och genom åren, ända sen brevväxlingstiden, har jag fått många vänner och bekanta inom ponnykretsen.

Med detta finns det bara ett problem, jag känner inte igen människor. Jag är prosopagnostiker, i vardagligt tal ansiktsblind.

 Detta ställer till det när jag möter personer som jag inte träffar så ofta, jag känner inte igen dem. Detta är inte på skoj, det är fullständigt allvarligt och det har orsakat mig många pinsamheter genom åren. Det har flera gånger hänt att jag gratulerat någon till framgångar, och senare insett att just deras ponny har kommit sist – eller det omvända, att jag inte har gratulerat vänner och bekanta till framgångar, utan helt ”nonchalant” gått förbi dem.

 Det är aldrig meningen, jag har säkert ofta uppfattats som både ointresserad och arrogant, men fakta är att jag helt enkelt inte känner igen människor. Jag är inte ointresserad och jag kan inte påstå att alla ansikten är ”blanka”, men för mig ser alla medelålders män med skägg likadana ut, och likaså till exempel alla tonårstjejer med långt hår. Det kan dessutom hända att jag träffar en bekant som jag pratat med väldigt mycket under en utställning eller ett New Forestmästerskap – eller i köket här hemma hos mig om det är en stoägare eller någon som har köpt någon av mina uppfödningar. Sedan träffar jag samma person några månader iklädd vinterkläder och mössa på en hingstpremiering och jag har ingen aning om vem jag har framför mig. Ibland är vägledningen vilka hästar de pratar om, eller vilken häst de står och håller i. Jag har nämligen inget problem att känna igen hästar, vilket är lite märkligt. Jag är även duktig på att känna igen kor, ge mig en vecka i ett stall med 200 mjölkkor så kan jag lova att jag känner igen kossorna när veckan är slut – visst är det konstigt!

Så, om någon har blivit ”stött” för att jag bara gått förbi utan att hälsa eller verkat väldigt okoncentrerad när någon talar med mig så är förklaringen att jag prosopagnostiker, ansiktsblind.

 Jag får istället räkna med att folk känner igen mig. Jag är ganska rund, medelålders, alldaglig och har långt brunt hår som alltid är rufsigt. (Jag har haft långt hår hela livet enbart för att jag är för lat för att fixa till håret varje dag. Med långt hår behöver man bara göra en tofs, knut eller fläta – mycket praktiskt). Ofta går jag omkring med en kamera i handen.

Däremot är det inte många som sett mig i sadeln. Jag slutade nämligen att rida aktivt redan då jag var i 20-årsåldern, avelsintresset tog helt enkelt över. Jag insåg dessutom tidigt mina begränsningar att jag aldrig skulle komma till OS och då var del lika bra att lägga av. Jag vill nämligen träna och tävla, jag är enormt tävlingsinriktad och vill hela tiden sätta upp nya mål att nå upp till. Jag tycker inte att det är särskilt roligt att åka runt på en skogsmulle och tjusningen med att rida unghästar har jag aldrig förstått. Man märker inte de små framgångarna och om det händer något så går det kvickt och jag singlar genom luften (nåja) och åker i backen.

Nej, skämt åsido, jag är fortfarande väldigt intresserad av ponnysporten och jag har tidigare varit väldigt aktiv som både gren- och lagledare för ponnyhoppning och –dressyr, i synnerhet när jag fortfarande bodde uppe i Sörmland.

 Jag har däremot aldrig varit en ”läktarryttare”, jag inser att de flesta ryttare – oavsett nivå - är duktigare än vad jag är, jag kan helt enkelt inte leva på gamla meriter bara för att jag tävlade ponny och red in och utbildade unghästar för 25-30 år sedan. Jag har insett att mitt intresse ligger uppfödningen, skötsel av det dräktiga stoet, det lilla fölet och den unga unghästen. När det börjar bli dags för inridning av ungponnyerna lämnar jag bort dem för utbildning.

 Det allra roligaste i avelsdelen tycker jag är hingsthållningen, jag blir lika glad och tycker att det är lika spännande varenda gång det rullar in en transport på gården – och jag är lika glad när de åker hem, med hopp om att inte se stoet förrän nästa säsong – då med en fölunge vid sidan.

Hingstarna Fredrksbergs Dizney RNF 98, Micclas Activ RNF 100 och Skattegårds Porter RNF 156 som jag har haft på station har jag däremot gillat att rida, åtminstone till ”husbehov”. De har alla varit högt utbildade. En tidigare granne fick dock ett gott skratt när jag satt och skulle göra ett galoppombyte på Dizney tredje-fjärde gången jag red efter att ha haft ett uppehåll i flera år och inte suttit på en enda häst. Dizney gjorde ett stort klockrent byte och jag tappade både balans och tyglar och höll på att trilla av, jag tittade mig omkring och hoppades att inte någon hade sett fadäsen, men det första jag såg var grannen som stod dubbelvikt av skratt i sin trädgård.

Som sagt, man kan inte leva på gamla meriter och jag tycker att det är bättre att satsa på det man brinner för istället för att göra flera saker halvdant. Någon ryttare blir jag aldrig.

//Helena

 Härstamningar till de ponnyer som nämns i texten (länkar från Blå Basen):

Fredriksbergs Dizney RNF 98 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=76516

Miclas Activ RNF 100 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=75541

Skattegårds Porter RNF 156 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=94303

19. dec, 2014

Ända sedan jag började intressera mig för hästar har jag varit intresserad av härstamningar och stamböcker: Jag vet faktiskt inte riktigt hur det började, men antagligen var det ridskolan jag började rida på som väckte intresset. Ägarna till ridskolan hade en mindre uppfödning av Svenska Halvblod (SWB) och namntavlor med härstamning hände noggrant ovanför varje hästs box eller spilta.

 Att samla på härstamningar på 1980-talet var inte helt lätt. Man kan tro att vi är tillbaka på 1800-talet, men vi talar om en tid som bara ligger omkring 30 år tillbaka i tiden. För att få tag i härstamningar, syskon till favoritponnyn och bilder på alla släktingar skaffade man sig brevvänner runt om i landet. Brevvännerna kom man i kontakt med via annonser i New Forest-bladet och tidningar som t ex Min Häst.

Jag köpte tidigt mina första stamböcker, Riksstambok för ponnyer, som innefattade de brittiska och irländska ponnyraserna, samt lusläste rasföreningarnas tidningar samt SPAF’s tidning Vår Ponny. Jag var medlem i flera rasföreningar redan innan jag skaffade min första egna ponny och alla julklappspengar gick åt till att betala medlemsavgifterna. Jag samlade på ALL information, och med brevvännerna bytte jag stamtavlor och bilder och senare även foton. Jag hade som sagt köpt mina stamböcker tidigt, men de som inte hade egna stamböcker fick låna dem på biblioteket. Böckerna var ofta referensmaterial och lånades inte ut, så man fick vackert sitta på biblioteket och skriva av härstamningarna eftersom det var alldeles för dyrt att kopiera… För att kolla vad släktingarna hade gjort på tävlingsbanorna fick man läsa Svenska Ridsportsförbundets Statistikkalender som gavs ut en gång om året. Den var inte särskilt lättläst eftersom ponnyerna stod i en för mig mycket ologisk ordning, samt att härstamningarna var väldigt förkortade på en mängd olika sätt. Jag tror jag hittade 12 olika stavningar/förkortningar på welshhingsten Coed Coch Targed RW 68.

Numera är det betydligt lättare att forska i sin ponnys härstamning, samt se vad föräldrar, syskon och andra släktingar har för meriter. Oftast finns uppgifterna bara ett par ”klick” bort eftersom det finns flera omfattande databaser på internet. Den största och absolut mest omfattande är Svenska Ridsportsförbundets databas ”Blå Basen” (http://www.blabasen.se/sh/SokHast) som innehåller nära 400 000 hästar (!!!). New Forest den ras som har flest individer i Blå Basen, nära 61 000 individer. Detta kan jämföras med shetlandsponny som är den ras som har näst flest individer i databasen, cirka 42 000 ponnyer.

Andra väl utbyggda databaser är till exempel finska ”Sukuposti” (http://www.sukuposti.net/) och ”All breed pedigree” (http://www.allbreedpedigree.com/) : Den sista får man dock vara väldigt källkritisk när man söker uppgifter eftersom vem som helst kan lägga in härstamningar. En annan användbar databas är Svenska Ridsportförbundets Tävlingsdatabas, TDB (https://tdb.ridsport.se/horse_results/search) där man kan hitta tävlingsresultat för både ponnyer och ridhästar. Om man skall köpa ponny eller betäcka sitt sto är både Blå Basen och TDB utmärkta att söka uppgifter i. Många annonser och hingstannonser är inte särskilt opartiska (vem är inte partisk när det gäller de egna hästarna – de är ju bäst på jorden!) och ibland händer det att ponnyns meriter är något överdrivna. Då är det lätt att kontrollera om uppgifterna stämmer och bilda sig en egen uppfattning. Ibland är det som verkar för bra för att vara sant i annonser faktiskt för bra för att vara sant…

 Nåja, tillbaka till brevvännerna. Efter att ha brevväxlat ett tag var det dags att ses, och det skedde ofta i samband med en utställning eller premiering eftersom ”alla” skulle dit ändå. Jag var inte gammal då jag sov i tält tillsammans med lika stamtavlenördiga vänner bara för att besöka en riksutställning för welsh på Valla i Linköping. Vi cyklade från campingen till Valla på lila hyr-cyklar, det glömmer jag aldrig. Andra utflykter var att cykla ett par mil för att fotografera en shetlandsponnyhingst eller åka buss till Brolötens connemarastuteri för att titta på deras hingstar och ston och något år promenerade jag och en kompis från Kolsva till Strömsholm bara för att besöka en premiering. Men det var det värt, man kom hem med en katalog med massor av intressanta stamtavlor och en rulle nytagna foton i formatet 9x9. Vi pratar fortfarande 1980-tal, inte stenåldern även om det kan verka så.

Redan under brevväxlingstiden fick jag kontakt med flera personer som jag har mer eller mindre kontakt med än i dag, bland annat Rebecka Jakobsson (Cassel) som red på Valla i Lindköping, Cornelia ”Cela” Larsson (Bengtsson) som hade ett sto som hette Sindy IV RNF 1404 och Lotta Olin från Falsterbo som hade en halvbror till min första New Forest Clabbe. Hennes ponny hette Claestorps Gay Bucaneer, en skimmelvalack efter Fritham Gay Cloud RNF 10.

 Idag driver Cornelia Idyllens stuteri tillsammans med sin make Martin och tidigare i höstas köpte Lotta Olin (som numera bor i Skellefteå) en av mina uppfödningar, Dimmans Electra RNF 2706 f.2007 e.Fredriksbergs Dizney RNF 98. Cirkeln känns sluten på något sätt.

Flera brevvänner från 1980-talet föder framgångsrikt upp ponnyer av andra raser och är aktiva i ”sina” rasers avelsföreningar. På något sätt lade vi grunden till ett stort avelsintresse och tydligen även en viss kunskap som vi har haft nytta av när vi omsatt teori till praktik genom att senare bli ponnyuppfödare.

 //Helena

 

Härstamningar till de ponnyer som nämns i texten (länkar från Blå Basen):

Coed Coch Targed RW 68 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=214991

Sindy IV RNF 1404 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=77411

Claestorps Gay Bucaneer - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=107769

Fritham Gay Cloud RNF 10 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65561

Dimmans Electra RNF 2706 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=105599

Fredriksbergs Dizney RNF 98 - http://www.blåbasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=76516

18. dec, 2014

Jag måste fortsätta att berätta om min första New Forestponny Claestorps Summercloud ”Clabbe”, för han har haft betydelse för mitt fortsatta intresse för New Forest-ponnyn i både avels-och tävlingssammanhang. Som jag berättade i förra inlägget så var han en väldigt lat men exteriört en rejäl New Forest-ponny som tilldelades 9:a på sin typ i utställningsringen.

Clabbe var född 4 juni 1976 hos Grevinnan Penelope Lewenhaupt, Claestorps säteri, Katrineholm och han var mörkbrun med ett litet stjärnämne, strimma, och en vit fläck på underläppen. Clabbe var 139,0 cm hög. Hans härstamning var mycket fin, hans mor Sweet Sue of Burton RNF 70 var trefaldig hingstmor. Här i Sverige verkade hennes söner Burton After Dark RNF 20 och Claestorps Master Mariner RNF 36 och kvar i England fanns Burton Sweet William NFS 1256 som jag tror gick ”på Skogen” några säsonger.

Redan innan jag träffade Clabbe och blev New Forest-frälst hade jag forskat i ponnyhärstamningar, jag var medlem i flera rasföreningar och fick tidningen ”Vår Ponny” som Svenska Ponnyavelsförbundet (SPAF) gav ut. Denna tidning lusläste jag verkligen och den är väldigt saknad av mig. Den innefattade information och artiklar om alla godkända ponnyraser i Sverige – Connemara, New Forest, Welsh mountain, Welshponny, Shetlandsponny och Gotlandsruss, samt sista åren även Svensk Ridponny. Tidningen lades ner 1993. När ”Vår Ponny” fanns hade jag koll på alla ponnyraser, i synnerhet var de godkända hingstarna fanns och när/var det var utställningar! Jag hade även köpt alla de utgivna banden av ”Riksstambok för Ponnyer” som innefattade de brittiska och Irländska ponnyraserna.

Clabbes härstamning var mycket rolig att forska i, hans mödernelinje var visserligen kort, hans mormor Happy Maunder NFM 3167 var efter Forest Horse u.Forest Mare. Men det fanns andra delar i stamtavlan som det gick att forska riktigt djupt i!

Clabbe var efter Deeracres Summertime RNF 2, en liten fuxhingst född 1958 som importerades till Sverige 1964 av Bengt Forsman, Kurt Graaf och Nils Ljunggren, på uppdrag av Svenska Ponnyföreningen. Härstamningsmässigt var han intressant då han inte hade någon av ”de fem stora” (Brookside David, Denny Danny, Goodenough, Broomy Slip-On eller Knightwood Spitfire) i härstamningen.

Deeracres Summertime var 6 år då han kom till Sverige. I unga dagar var han en känd vinnare i utställningsringarna, först i England och sedan i Sverige. De första åren i Sverige ägdes Deeracres Summertime av Olof Ljungcrantz, Värends Stuteri och 1968 såldes han till Ingemar Iletorp, Stillingsön. Deeracres Summertime var den första New Foresthingst som A-premierades i Sverige och han lämnade sonen Springtime RNF 33 samt 21 stambokförda ston efter sig i stamboken. Deeracres Summertime var även far till SM-vinnaren Smedhults Black Boy.  Deeracres Summertime hade verkat en del i aveln i England innan han exporterades till Sverige, och han blev där far till bland annat Lyndhurs Springtime NFS 636 som har ett flertal ättlingar bland annat i England, Danmark och Sverige. Jag planerar att återkomma till denna hingst i ett senare blogginlägg.

Clabbes mor var som ovan nämnt Sweet Sue of Burton (f.1961, mörkbrun), och hon var i sin tur efter Broomy Jupiter NFS 515. Broomy Jupiter var efter Broomy Slip-On u.8306 Broomy June NPS. Broomy June var e.Telegraph Rocketer u.7705 Broomy Starlight II NPS och nu började bli riktigt intressant I härstamningsforskningen! Broomy Starlight II var ett fuxsto född 1940, och via hennes möderne kunde man forska ända tillbaka till de engelska fullblodets anfäder via hennes mormorsfar Picket Hermit 435 NPS som var e.St. Osmond xx u.ett brunt exmoorsto. I härstamningen återfanns även fellponnyn Weardale Hero 607 NPS, ett welsshto och ”W.Burrys cobhingst”!

Detta med härstamningsforskning är fortfarande ett stort intresse, men nu är det enkelt med databaser på internet, man får fram många generationer med bara några ”klick”. Det är inte många årtionden sen som man fick tejpa ihop rutade papper för att skriva ner härstamningarna. Dessa ihop-tejpade stamtavlor kunde täcka ett helt vardagsrumsgolv och för att få fram uppgifter och bilder på alla släktingar sökte man information via brevvänner och rasföreningar. Det låter som stenåldern, jag vet, men vi pratar om 1980-talet!

Brevvännerna är ett annat kapitel av hästlivet, det får nästa blogginlägg handla om.

 

//Helena

 

Härstamningar till ponnyerna som nämns i texten (länkar från Blå Basen):

Sweet Sue of Burton RNF 70 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=68050

Burton After Dark RNF 20 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=68186

Claestorps Master Mariner RNF 36 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=68049

Burton Sweet William NFS 1256 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=69807

Deeracres Summertime RNF 2 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65589

Springtime RNF 33 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65641

Smedhults Black Boy http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=72747

 

Brookside David - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65379

Broomy Slip-On - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65473

Denny Danny – http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65373

Goodenough - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65406

Knightwood Spitfire - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65343

 

Lyndhurst Springtime NFS 636 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65894

Broomy Jupiter NFS 515 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=65717