Gästblogg SNF 2015

15. dec, 2014

Hur kommer det sig att jag valde – eller ”fastnade” för New Forest-ponnyn? Det var egentligen inte något självklart val, jag var som barn och ung tonåring egentligen mer förtjust i de kvicka och alerta welshponnyerna eller de storhoppande connemaraponnyerna som man såg ute på tävlingsbanorna.

New Forestponnyerna var i mina ögon – och det kanske var så på den tiden – en ganska lat, bekväm och sävlig ponny. De hoppade snällt, men det var inte jättemånga man såg i några högre klasser. De knallade runt på dressyrbanorna, men utan några större flashiga rörelser, framförallt traven var kort och markbunden, och galoppen tung. De hämmades av grovt ansatta halsar och trånga ganascher och de ”knäppte av” i nacken, det behövdes mycket ben hos unga ryttare för att bära upp de lite framtunga ponnyerna och få dem arbeta bakifrån.  Det såg ofta ut som ponnyerna gick med ”handbromsen i”, men New Forestponnyn sågs som en bussig ”bonnahäst” och ansågs vara en utmärkt ridskoleponny – till skillnad från connemaran som var tävlingsponny!

Jag hade haft en connemara och min syster en pigg fjording, och jag hade ridit och lånat många fina welshponnyer då Claestorps Summercloud, ”Clabbe”, klev in i mitt liv. Han var en då tioårig valack som gått på ridskola i hela sitt liv (enligt uppgift från tre års ålder), men som sålts för att i stället bli läromästare till en liten flicka.  Samtidigt såldes hans två år äldre halvbror Claestorps Zeppelin till en annan ung flicka. Clabbe hade däremot ingen större lust att vara någon läromästare, och han uppfyllde i verkligheten alla fördomar jag hade om New Forestponnyn

Clabbe var utbildad till LA i hoppning och dressyr, men det var två problem med honom: Han var så makalöst lat, så ett litet barn orkade helt enkelt inte att få honom att gå framåt mer än i sakta mak, och han var enormt flockbunden efter att gått tillsammans med andra hästar i ridskolans trygga miljö. Detta fick till följd att han var hopplös att rida ut på, han sniglade sig fram från stallet, när man kämpat sig ut på en runda räckte det med att det prasslade till någonstans (i synnerhet om det var mörkt), så rusade han besinningslöst tillbaka till stallet. Det gick inte att heller att ha honom kvar ute i hagen efter skymning, då hände det att han gick igenom staketet. Lämna honom kvar i hagen gick inte alls, då gick han garanterat genom staketet.

Jag var 15 år då jag började rida Clabbe. Han var en bastant C-ponny, och jag borde väl vid det här laget suttit på en D-ponny precis som mina jämnåriga kompisar. Men, hans nya ägarfamilj behövde hjälp att motionera honom, han var tämligen fet. Jag stod för tillfället utan häst och började rida Clabbe några dagar per vecka. Detta utökades succesivt och när hans ägarfamilj köpte en något piggare B-ponny så köpte jag Clabbe av dem. Eller rättare sagt, jag grät i flera dagar över att han skulle säljas, till slut lånade min farmor ut pengar så att jag kunde köpa Clabbe.

Clabbe var verkligen lat. Än idag har jag inte träffat på någon annan ponny som var lika lat som honom. Vi tävlade i lätta klasser i hoppning, dressyr och terräng, och var vi med i t ex ponnyallsvenskans lag fick vi oftast med oss en rosett hem. Clabbe var den ultimata lag-ponnyn, han knallade runt och gjorde det han skulle – men inte mer. Men, han var bussig på ridbanan, orkade jag bara driva på honom så hoppade han det jag styrde mot, även om det var en oxer på 1,20. Tyvärr orkade jag sällan rida och driva honom en hel bana när hindren blev lite högre, men vi tävlade i alla fall upp till LA hoppning. I dressyren gick han så fint så – så länge jag höll i dressyrspöet på framridningen. När jag släppte spöet ”dog” han, och jag fick verkligen kämpa för att vi skulle ta oss igenom programmet. Även i dressyr startade vi upp till LA, men jag måste erkänna att jag föredrog dressyrprogrammen som var på kort 20x40-bana. Var banan 20x60 orkade jag helt enkelt inte bära runt på honom, och det blev inga tempoväxlingar i vare sig trav eller galopp.

Vi startade aldrig i någon fälttävlansklass vad jag minns, men vi red några terrängritter, bland annat på Baståsen. Jag gav dock upp då han försökte klättra över hindren istället för att hoppa över dem.

 Clabbe var däremot väldigt söt, och han var exteriört korrekt av en äldre typ av New Forest. Han var välbenad med bra skelett, ett vackert huvud med riktigt ponnyuttryck, en bred men väl ansatt lång hals, ingen manke, runt men kort kors och en naturlig skritt med god ryggverksamhet och steglängd (om man jagade på honom), samt en kort, markbunden och ordinär trav.

 Jag visade Clabbe på några utställningar och han tilldelades 38-39p de gånger jag visade honom. Han blev vid ett par tillfällen slagen av Asso Gambino med Emma Tovatt vid tygeln – det var verkligen en jättefin valack som tilldelades guld i utställningsringen.

 Jag sålde Clabbe 1990, jag hade bestämt mig för att när jag inte kunde tävla ponny längre skulle jag sälja min valack och skaffa ett par ston som jag kunde avla på istället. Clabbe flyttade till en liten flicka i Rimbo och han stannade där i resten av sitt liv. Clabbe avlivades efter att ha drabbats av tarmvred i november 2007, då var han 31,5 år gammal. Han levde i 17,5 år hos sin sista ägare.

//Helena

12. dec, 2014

Det är svårt att skriva en presentation, vad vill folk veta, vad är intressant att läsa om, vad är allmänintresse och vad är för personligt? Jag försöker väl i alla fall.

Jag är lite äldre än 27 år, närmare bestämt några år över 40. Jag har en ”gubbe” och tre söner mellan 6-18 år och vi bor på en gård sydväst om Skurup i södra Skåne. Just nu håller vi på att flytta till en gård som vi köpt sydöst om Skurup.

 Jag är uppvuxen och bodde fram till trettioårsåldern i Sörmland, men bor sedan 15 år i Skåne. Jag flyttade hit för att läsa till Lantmästare på Alnarp, jag hoppades att åren skulle gå fort så att jag kunde flytta upp till Mälardalen igen. Jag hade pluggat ett halvår i Skåne några år tidigare och vantrivdes, jag gillade framförallt inte vädret, horisontellt regn och ständig blåst är något jag aldrig kommer att trivas med, men man lär sig leva med det! Planerna att flytta upp till Sörmland efter åren på Alnarp blev det nämligen inte något av med…

Jag äger just nu elva ponnyer, tio New Forest-ponnyer och ett russ. Mina egna ponnyer väntar jag med att skriva om till en annan dag – de är värda ett, eller flera egna inlägg!

 Mina första kontakter med New Forest-ponnyn var vid Högtorps Ridskola utanför Mellösa i Sörmland, och detta var i början av 1980-talet.  De första favoriterna var efter Smedhults Cavat RNF 44 som stod i Sörmland hos Maj och Lennart Klasson på Näsbyholms Stuteri utanför Strängnäs under 1970-talet. Några favoriter jag minns är Cavaljer f.1976, Kithara f.1976 och Chanteuse f.1976 - alla e.Smedhults Cavat RNF 44, samt Petra RNF 596 f.1970 e.Mudeford Pete RNF 3 och Hafnia f.1971 e.Merrie Marshall RNF 1.

 

Några andra New Forestponnyer som jag träffade regelbundet i början av 1980-talet var Casimirsborgs Cindy f.1976 e. Pantaco RNF 50 och Insula Giddi RNF 579 f.1966 e.Merrie Marshall RNF 1, båda dessa ägdes av klasskamrater till mig. Eller rättare sagt, Giddi ägdes av min klasskamrats storasyster, och det var på nåder vi överhuvudtaget fick borsta henne. I stället fick vi roa oss med min klasskamrats russ Domino och deras grannes shetlandsponnyer ”Cappy” och Capoona. Grannen var en äldre, ganska barsk farbror (tyckte jag då) som även han hade ett New Foreststo som vi (vad jag minns) aldrig lyckades fånga i hagen. Hon hette Broomy Bright Light RNF 379 och var mor till godkände hingsten Casimirsborgs Avocado RNF 63 samt till ovan nämnda Casimirsborgs Cindy. Mannen som ägde ”Brightan” och som välvilligt lånade ut sina shetlandsponnyer Kirkbride Bluecap RS 11 och Capoona RS 194 var Sture Hummerhielm, som några år senare valdes till ordförande i Svenska New Forestföreningen.

 //Helena

 Härstamningar till ponnyerna som nämns i texten (länkar från Blå Basen):

Smedhults Cavat RNF 44 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=67984

Cavaljer - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=69571

Kithara - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=67983

Petra RNF 596 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=69583

Insula Giddi RNF 579 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=93440

Broomy Bright Light RNF 379 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=72761

Casimirsborgs Avocado RNF 63 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=74392

Casimirsborgs Cindy - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=125421

 

Kirkbride Bluecap RS 11- http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=303552

Capoona RS 194 - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=304257

Hafnia och Chanteuse har jag dessvärre inte några fullständiga uppgifter om, men Hafnias mamma skall ha hetat Sofie och Chanteuses mamma skall ha hetat Cherie. I Blå Basen finns det en Hafnia f.1971 e.Wootton Bracken RNF 7 u.Oakley Little Owl NFM 623 – eventuellt kan det vara den Hafnia som jag träffat.  Hafnia - http://www.blabasen.se/sh/SokHast?a=visa_hast&id=95658

 Russet Domino var f.1969 e.Dennis 164 u.Dussan (ex Klippa) 431

11. dec, 2014

 

Jag heter Helena Grühb, jag föder upp New Forestponnyer med prefixet ”Dimmans”. Jag tror att en del som håller på med New Forest-ponnyer känner igen mig, eller så har ni i alla fall sett någon av de ponnyer som jag har fött upp.

Jag har blivit ombedd att gästblogga på Svenska New Forestföreningens webbsida under december 2014, och jag blev verkligen jätteglad när Solveig från Stuteri Lövsjöen frågade mig om jag ville fortsätta stafetten. Ändå tvekade jag lite, jag står nämligen mitt uppe i en flytt, nästa helg (14/12) flyttar vi till en gård som vi köpt. Vi flyttar bara ett par mil, men det är mycket som skall flyttas när man skall ta med sig en hel gård, allt från vårt eget bohag inne i bostaden till allt som rör djuren, allt foder och utrustning, samt allt annat som hör hemma på en gård.

Jag bestämde mig trots allt för att tacka ja, jag har så mycket jag vill skriva om som rör New Forestponnyer, Svensk ponnysport, ponnyavel och allt annat som rör ”hästeriet”, och jag vet ju inte om jag för frågan att blogga vid ett annat tillfälle. Det är bäst att ta chansen när den kommer!

Jag vill berätta om min vardag och mina hästar, men framförallt om alla mina erfarenheter och händelser jag varit med om efter att ha varit New Forest-ägare i nära trettio år. Jag vill visa en del av mitt stora bildarkiv, fotografering har varit ett av mina intressen sedan jag var barn.

Jag kommer att skriva om mina åsikter – som inte alltid överensstämmer med andras, men som jag tror på och riktar in min avel på. För mig är det viktigt att man tänker själv, är källkritisk, bildar sig en egen uppfattning och kritiskt granskar det man läser och hör. Försök att inte gå i någons ledband, men var ödmjuk inför gammal kunskap och även för nytänkande från unga personer.

Jag skall försöka att skriva så många blogginlägg som det är möjligt, det som kan bromsa mig är tidsbrist och obefintlig internetuppkoppling mitt i flytten. Men kan jag bara smita undan från flytt- och julstök små stunder skall jag försöka skriva några rader, det får gå på något sätt.

I nästa inlägg skall berätta lite mer om mig själv och senare kommer jag även att skriva om hur jag började med New Forest-ponnyer.

Det här skall bli jätteroligt!

//Helena