Mer om Priory Miss Ellie "Peggy"

Jag såg Priory Miss Ellie RNF 1734 (f.1988 e.Priory Footlight u.Priroy Sue Ellen) för första gången vid Svenska New Forestföreningens Riksutställning 1990, men det finns faktiskt en möjlighet att jag hade sett henne ännu tidigare - redan när jag besökte Priory-stuteriet i England hösten 1988. Vi såg i alla fall flera bruna avelsston och många bruna, nyavvanda fölungar...

 

Priory Miss Ellie importerades från England 1989 av Åsa Heldemar, hon fick två föl hos Miclas stuteri och såldes därefter som tävlingsponny. Hennes nya ägare tävlade för Flensbygdens ryttarförening där jag var aktiv som grenledare och lagledare för ponnyhoppningen, och jag fick "följa" utvecklingen från de lägsta klasserna i hoppning upp till deras placeringar i msvB.

Någon gång när jag gick på Alnarp 99/01 blev jag erbjuden att köpa Priory Miss Ellie, men hade inte möjlighet eftersom jag pluggade. Som tur var stod erbjudandet kvar och våren 2001 blev hon äntligen min. Jag hämtade henne och körde henne direkt till nygodkände Miclas Curt Cobain RNF 153 (e.Miclas Activ). Jag hämtade henne när hon var konstaterat dräktig och passade på att visa henne på ANFs avskedsutställning på Valla där hon belönades med 41p. Fram till jag köpte henne kallades hon för Ellie, men jag hade ju redan en Miss Ellie, så för att undvika förväxlingar så kallade jag henne i stället för Peggy - även om min andra Miss Ellie alltid kallades för Missan.

 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Peggy. Hon var en enormt godhjärtad men rätt så förvirrad ponny. Hon ville alltid väl, men det blev inte alltid helt rätt. Hon "stal" gärna andra stonas föl och det skapade en viss oro i flocken. Däremot var hon perfekt när fölungarna var nyavvanda, hon försökte till och med få dem att dia på henne... Hon kanske inte är den allra smartaste ponnyn jag har haft, hon lärde sig t ex aldrig vilken box hon stod i och hon hade en viss närminnesförlust. Om ni har sett fisken Doris i den tecknade filmen "Hitta Nemo" så vet ni precis vad jag menar, exakt så var Peggy. Aldrig ett öra bakåt, alltid vänlig och oförarglig och hon gav enormt mycket glädje till många människor. Alla mina tre söner har ridit på Peggy, man kunde springa bredvid henne så galopperade hon sakta bredvid. Hösten 2016 hade Simon körtelfeber och var hemma från skolan en längre tid. För att få tiden att gå hittade han på en massa cirkuskonster som han utförde på Peggys rygg, medan Peggy tålmodigt stod kvar - lös - i ligghallen.

 

Peggy fick sju avkommor, två på Miclas stuteri och fem hos mig. 2016, när hon var 28 år tog hon hand om en moderlös SWB-fölunge, det var så rörande att till och med Ridsport eller Hippson (eller båda) skrev om det. Peggy var ett diplomsto, ELIT-premierad, flerfaldigt guldbelönad och hade placeringar upp till msvB hoppning. Hon fick ett långt liv, hon blev 31 år och hon är den ponny som jag har haft allra längst, förutom mina egna uppfödningar Elmia, Denitha och Eros. Hon fick avsluta sitt liv här hemma i slutet av januari 2019 och jag saknar henne väldigt mycket. På bilderna är Peggy mellan 2 - 31 år.